Chock. Panik. Skuld. Extrem oro. Överväldigande mycket information. Känslorna var många och starka. För extrema för att landa snyggt i när man fått komma hem igen efter intensiva veckor på sjukhuset. Där står man. Med ansvaret. Och barnet sitter där. Med känslorna. Det finns oändliga sätt att bearbeta detta på, men ofta gör man nog just ingenting åt det. Man har liksom fullt upp med att oroa sig, försöka skapa rutiner, ta blodsockertester, väga och räkna kolhydrater, räkna ut insulindoser, inte sova... Man stålsätter sig gärna och blir "stark" då. Det gjorde vi med. Jag tror man behöver mer.
En sak som varit en fantastiskt bra terapi för både oss och Stella har varit genom fotoboken vi gjorde på nätet. Genom den kan hon minnas, hon kan berätta och visa på dagis och för nya bekantskaper. Vi föräldrar kan minnas, vi kan visa vänner och familj och tillsammans har Stella och vi kunnat titta, prata, minnas, gråta, skratta - BEARBETA. Visst tog det ett par timmar att göra den, men det kan ju också gå på tjugo minuter. Eller be en vän om hjälp att sätta ihop lite bilder! Stella var 1,5 år vid debuten och saknade ord. Desto viktigare blev det för henne att bearbeta. Det är viktigt både att få kännas och minnas kring den hemska tiden så den får lägga sig till rätta och läka. Det betydde oerhört mycket för oss att även våra nära och kära tog del av vårt trauma. De fick se fatta och känna de med. Vi förlorade nästan Stella. Det skakar man inte bara av sig.
Här kan ni se vår fotobok...
En sak som varit en fantastiskt bra terapi för både oss och Stella har varit genom fotoboken vi gjorde på nätet. Genom den kan hon minnas, hon kan berätta och visa på dagis och för nya bekantskaper. Vi föräldrar kan minnas, vi kan visa vänner och familj och tillsammans har Stella och vi kunnat titta, prata, minnas, gråta, skratta - BEARBETA. Visst tog det ett par timmar att göra den, men det kan ju också gå på tjugo minuter. Eller be en vän om hjälp att sätta ihop lite bilder! Stella var 1,5 år vid debuten och saknade ord. Desto viktigare blev det för henne att bearbeta. Det är viktigt både att få kännas och minnas kring den hemska tiden så den får lägga sig till rätta och läka. Det betydde oerhört mycket för oss att även våra nära och kära tog del av vårt trauma. De fick se fatta och känna de med. Vi förlorade nästan Stella. Det skakar man inte bara av sig.
Här kan ni se vår fotobok...
