Ska man eliminera socker?
Jag menar inte kolhydrater utan sockret som ges i sötsaker. Barnen är ju medvetna om vad godis är och de har vänner som äter sött. Det kan tyckas att man borde bli "sockerfri" när man får ett barn med diabetes typ 1, men saken är den att vi var sockerfria innan hon fick diabetes. Varför fortsatte vi inte med det? Diabetes förändrar mycket för oss ansvariga och ännu mer för barnen. För Stella förändrades tillvaron över en natt. Viljan att göra rätt finns inom oss alla, men vad är rätt? Hur mycket jag än forskar i detta och försöker förstå så kan jag aldrig veta vilket som kommer slå rätt respektive fel ut för Stella i det vi gör. Hon är en liten människa som alltid kommer ha tankar och känslor hon inte kan dela med sina vänner. Det har varit tydligt de senare åren att det är viktigt för henne att inte berövas på mer än hon redan berövats. Även om hon får godis och annat gott så tycker omgivningen ibland att det är synd om henne; "hon får ju aldrig något gott". Jag slår inte bort dessa åsikter men som jag tänker just nu kring detta så tror jag egentligen att många barn idag hade mått bra av att dra ner på mängden sötsaker. Det är verkligen ingen lätt balansgång. Stella hade ju inte tackat nej till mer såklart. Jag tror någonstans att jag gör henne en större tjänst om hon får kunskap om hur man lever hälsosamt än om hon får äta ohämmat med sötsaker. Att helt eliminera sötsaker hade nog bara gett bakslag... Balans är så svårt! Som förälder vill jag inte snöa in på vad som är bäst för henne ur diabetes-synpunkt heller. När det gäller diabetesen vill jag tro att hon hanterar den bättre om hon är lycklig och stark som människa.
Efter att ha skrivit detta nu frågade jag Stella vad hon tycker. Hon säger att hon gärna vill ha lite mer lördagsgodis för det är så svårt att hinna njuta på så lite. Vi beslöt att nästa lördag får hon själv fylla skålen med den mängd godis hon tycker. Ska bli intressant att se hur mycket det blir och hur hon resonerar=) Mer om detta nästa lördag...