Alla hamnar vi väl i perioder i livet när det blir för mycket. Det kör ihop sig helt enkelt. Som förälder har man ju ett ansvar också att det inte ska gå ut över barnen, vilket i sin tur blir ytterligare en stress och nedåtspiralen i dåligt mående är igång för fullt. Diabetes tar ju sin tid och kraft det också. Jag kan komma på mig själv att jag känner mig dålig och stressad när jag i perioder inte fattar någonting av hennes värden. Oavsett vad jag gör så kommer värdena inte i balans. Och då är det inte så att vi har superhöga krav, vi anser att livskvalitet går före. Men hur hög som helst kan hon ju inte vara dag ut och dag in och likaså vill vi inte mata henne med ett paket druvsocker om dagen heller. Många har sett SVT:s inslag om att ca hälften av diabetesföräldrar i Sverige går in i väggen. Skrämmande. Så sorgligt och hemskt. Det hände oss också och det är ju det sista man behöver; att en förälder också "ballar ur". Har tänkt väldigt mycket på hur man ska hitta en hållbar plan och bra lösningar för att bibehålla närvaro nog att se hur man själv mår. Det är ju vårt ansvar att inse fakta. Även om man känner sig odödlig när det gäller ens barns hälsa och överlevnad så är det SÅ viktigt att förstå att det börjar hos en själv. Först sätter man på sin egen syrgasmask och SEN hjälper man ju andra... Är man inte i balans, har kraft och en god självkänsla så slår det ju på det som man i grunden kämpar så hårt för; välinställd diabetes och välmående barn. Man är inte ego eller dålig för att man prioriterar sig själv; man är sjukt smart och skaffar sig en mycket längre hållbarhet. För att inte tala om vilken bra förebild man blir!
Exempel på hur man kan göra det lättare för sig:
Unna dig avlastning! Du är SÅ värd det! Ta papptallrikar, köp en vällingmaskin, tvätta bara en dag i veckan, skaffa städhjälp, be om hjälp, dela upp nätterna. Det sista är verkligen av största vikt! En människa kan inte ha ensamt ansvar varje natt. Det är inte hållbart i längden. Just nu tar min man de flesta nätterna för min hjärna fixar det inte. I gengäld tar jag över kl 6 och han slipper morgonrushen och har turen att kunna sova lite på morgonen. Just nu är det vår bästa lösning. Men den är inte satt i sten, sånt måste anpassas efter dagsform och hur perioder ser ut i övrigt. Stanna upp och koppla på helikopterperspektivet. Är detta det bästa upplägget för oss just nu? Är vi snälla mot oss själva eller känner vi oss pressade? Vad kan vi göra annorlunda?
Man kan preppa en hemmasemester. Frys in köttfärssås och vad barnen nu gillar och förbered allt ni kan för att kunna ta "ledigt" från hushållet och allt som går att ta ledigt ifrån i några dagar, typ torsdag till söndag. Har ni möjlighet så åk iväg en vecka eller två för att sätta grunden för avkoppling och rid vidare på känslan när ni kommer hem.
Alla har rätt till att hinna andas och en god självkänsla. Det blir så mycket måsten med diabetes. Har man en timme över så går det lätt till att se över värden, inventera medicinskåp, förbereda läkartider, byta pump, ändra basarprogram etc. Att prioritera sig själv och en timmes tankefrid känns egoistiskt när man har "viktigare saker att göra". Men det viktigaste är ju att skapa grundförutsättningarna i dig själv för att bli ditt bästa jag och prestera därefter. Mår du bra så blir det bra.
Ta hand om er <3 Ni gör gott nog allesammans <3
Exempel på hur man kan göra det lättare för sig:
Unna dig avlastning! Du är SÅ värd det! Ta papptallrikar, köp en vällingmaskin, tvätta bara en dag i veckan, skaffa städhjälp, be om hjälp, dela upp nätterna. Det sista är verkligen av största vikt! En människa kan inte ha ensamt ansvar varje natt. Det är inte hållbart i längden. Just nu tar min man de flesta nätterna för min hjärna fixar det inte. I gengäld tar jag över kl 6 och han slipper morgonrushen och har turen att kunna sova lite på morgonen. Just nu är det vår bästa lösning. Men den är inte satt i sten, sånt måste anpassas efter dagsform och hur perioder ser ut i övrigt. Stanna upp och koppla på helikopterperspektivet. Är detta det bästa upplägget för oss just nu? Är vi snälla mot oss själva eller känner vi oss pressade? Vad kan vi göra annorlunda?
Man kan preppa en hemmasemester. Frys in köttfärssås och vad barnen nu gillar och förbered allt ni kan för att kunna ta "ledigt" från hushållet och allt som går att ta ledigt ifrån i några dagar, typ torsdag till söndag. Har ni möjlighet så åk iväg en vecka eller två för att sätta grunden för avkoppling och rid vidare på känslan när ni kommer hem.
Alla har rätt till att hinna andas och en god självkänsla. Det blir så mycket måsten med diabetes. Har man en timme över så går det lätt till att se över värden, inventera medicinskåp, förbereda läkartider, byta pump, ändra basarprogram etc. Att prioritera sig själv och en timmes tankefrid känns egoistiskt när man har "viktigare saker att göra". Men det viktigaste är ju att skapa grundförutsättningarna i dig själv för att bli ditt bästa jag och prestera därefter. Mår du bra så blir det bra.
Ta hand om er <3 Ni gör gott nog allesammans <3
